Gör som Agnes - Ät på Vildmannen
Fast det gjorde vi inte idag. Eftersom vi var lediga! Happyhappy!
Så istället för att gå i skola så samlade vi ihop ett litet gäng och besökte en kinarestaurang för att smälla i oss en god lunchbuffé. Och oj vad vi smällde i oss. Tror inte det var någon av oss som inte rullade ut från restaurangen. Men gott var det i alla fall. Och väldans väldans trevligt!♥
För övrigt så vill jag bara slå ett slag för Olle. Ja, ni vet, Idol-Olle.
Jag dog lite smått här i soffan när han sjöng Sex On Fire under kvällens program. Den. Låten. Är. Så. Bra. Och han gjorde det bra också! Önskar nästan att jag bara kunde få stoppa ner honom i en liten burk och ha honom på en hylla i mitt rum, så han när som helst kunde plinka lite på sin fina gitarr och sjunga någon fin truddilutt för mig. Fast då kanske han skulle börja kallas för Burk-Olle. Och det skulle han nog inte tyckte om...
Sen är jag lite exalterad ikväll också. Jag har äntligen fått beställa hem ett fint litet paket som anländer nästa vecka. Jag längtar hiskeligt mycket! Då ska jag och Olivia äntligen ut och rulla i höstsolen! Men vad jag babblar om, visar jag väl när paketet kommer. Då hinner ni ju längta lika mycket som mig, efter paketet, tänkte jag.
Hade tänkt lägga in nån bild i detta inlägg också, så det inte skulle bli alltför tråkigt. Men idag lyckades inga av mina kompanjoner vara särskilt fotogeniska. Så det blev bara text i detta inlägg. Igen.
Men tänk positivt. Imorgon, är det fredag.
Och jag som tyckte min vecka just hade börjat?
Så istället för att gå i skola så samlade vi ihop ett litet gäng och besökte en kinarestaurang för att smälla i oss en god lunchbuffé. Och oj vad vi smällde i oss. Tror inte det var någon av oss som inte rullade ut från restaurangen. Men gott var det i alla fall. Och väldans väldans trevligt!♥
För övrigt så vill jag bara slå ett slag för Olle. Ja, ni vet, Idol-Olle.
Jag dog lite smått här i soffan när han sjöng Sex On Fire under kvällens program. Den. Låten. Är. Så. Bra. Och han gjorde det bra också! Önskar nästan att jag bara kunde få stoppa ner honom i en liten burk och ha honom på en hylla i mitt rum, så han när som helst kunde plinka lite på sin fina gitarr och sjunga någon fin truddilutt för mig. Fast då kanske han skulle börja kallas för Burk-Olle. Och det skulle han nog inte tyckte om...
Sen är jag lite exalterad ikväll också. Jag har äntligen fått beställa hem ett fint litet paket som anländer nästa vecka. Jag längtar hiskeligt mycket! Då ska jag och Olivia äntligen ut och rulla i höstsolen! Men vad jag babblar om, visar jag väl när paketet kommer. Då hinner ni ju längta lika mycket som mig, efter paketet, tänkte jag.
Hade tänkt lägga in nån bild i detta inlägg också, så det inte skulle bli alltför tråkigt. Men idag lyckades inga av mina kompanjoner vara särskilt fotogeniska. Så det blev bara text i detta inlägg. Igen.
Men tänk positivt. Imorgon, är det fredag.
Och jag som tyckte min vecka just hade börjat?
It's killing me inside
Ä-N-T-L-I-G-E-N! Den 26:e oktober kommer Crossfade att släppa sitt tredje och nya studioalbum!!! Som jag har längtat!!! Hade nästan förlorat hoppet om att de skulle komma något mer från deras sida, men så upptäcker jag detta. Underbart!
Ååh, den här dagen började verkligen bra!
Och på den 9:e dagen uppstånden igen
Trodde aldrig jag skulle bli så glad i själen av att få ställa väckarklockan på 06.00 igen. Men igår blev jag det. Och idag ska jag gå i skolan efter nio långa hostande dagar. Eller tja... hostar gör jag fortfarande. Nästan ännu värre än förut, för i och med att hostmedicinen börjar verka så börjar slemmet i halsen att lossna och jag... ja, jag tror inte vi går in djupare än så. Kort sagt så har den rökande lilla farbrorn inom mig, som jag nämde förut, blivit äldre och ökat sitt beroende och jag låter förjävlig.
Jag är kanske inte heeeeelt frisk än alltså...
Det kommer dock bli lite spännande idag hur det ska gå med hörseln. Jag är fortfarande nästan helt döv på mitt vänster öra och kan bara fokusera på en ljudkälla i taget. Så alla mina klasskamaret, lyssna! Ni får gärna försöka artikulera tydligt och gärna använda teckenspråk när ni pratar med mig. Annars kan vi få lite problem med kommunikationen...
Fast frågan är ju om ni ens vill ta risken att umgås med mig utan att jag kommer slemhosta ner er...
Jag är kanske inte heeeeelt frisk än alltså...
Det kommer dock bli lite spännande idag hur det ska gå med hörseln. Jag är fortfarande nästan helt döv på mitt vänster öra och kan bara fokusera på en ljudkälla i taget. Så alla mina klasskamaret, lyssna! Ni får gärna försöka artikulera tydligt och gärna använda teckenspråk när ni pratar med mig. Annars kan vi få lite problem med kommunikationen...
Fast frågan är ju om ni ens vill ta risken att umgås med mig utan att jag kommer slemhosta ner er...
#78 Drink
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
En av mina absoluta favoritdrycker under vinterhalvåret - varmchoklad!
Och vad passar inte bättre än en stor kopp med grädde och mashmallows på toppen, tillsammans med några fina vänner på ett mysigt kafé? Det är också i den stunden denna bild är tagen, nr.78 - Drink.
Lite sjukt
Den här veckan som sjukling har gått sjukt långsamt. (TUMMEN UPP FÖR ORDVITSAR!) Det känns som jag varit borta från skolan i en evighet och ännu längre ifrån fotbollen. Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan av att resten av världen glömt bort mig och gått vidare. Jag känner att jag hamnat lite på efterkälken helt enkelt.
Men nu ska jag allt se till att hinna ikapp!
Idag fick jag åka in till vårdcentralen. De lyssnade på mina lungor, kollade mina öron och min kraxande hals. Sedan togs det prover. Jag hade 42 i sänka, vilket är ganska högt. (Man bör ha omrking 10 för att vara frisk.) Sköterskan sa att det inte såg ut som att jag mådde så bra. Och jag svarade; "Tack för informationen men det listade jag faktiskt ut för ett tag sedan..."
Så nu har jag fått antibiotika och hostmedicin utskriven. Halleluja!
Nu jävlar ska jag bli frisk!!!!!!!!!
Men nu ska jag allt se till att hinna ikapp!
Idag fick jag åka in till vårdcentralen. De lyssnade på mina lungor, kollade mina öron och min kraxande hals. Sedan togs det prover. Jag hade 42 i sänka, vilket är ganska högt. (Man bör ha omrking 10 för att vara frisk.) Sköterskan sa att det inte såg ut som att jag mådde så bra. Och jag svarade; "Tack för informationen men det listade jag faktiskt ut för ett tag sedan..."
Så nu har jag fått antibiotika och hostmedicin utskriven. Halleluja!
Nu jävlar ska jag bli frisk!!!!!!!!!
Jag är riktigt het
... på pannan. För jag har feber. Igen.
Sköterskan på sjukvårdsupplysningen gav rådet "Drick vatten" istället för akuten och pencillin.
Borde kanske ringa och tacka för det väldigt hjälpsamma tipset... NAAT.
Imorgon firar jag en veckas jubileum i sjuka. Vill nån komma över på lite tårta?
Sköterskan på sjukvårdsupplysningen gav rådet "Drick vatten" istället för akuten och pencillin.
Borde kanske ringa och tacka för det väldigt hjälpsamma tipset... NAAT.
Imorgon firar jag en veckas jubileum i sjuka. Vill nån komma över på lite tårta?
Tant Amanda
Godmorgon världen!
Tänkte ge er en liten uppdatering om min (snart kroniska) förkylning. Och jag gör det i punktform... bara för att jag kan.
- Ja, jag snorar i floder fortfarande.
- Och jag hostar upp slem nu för tiden.
- Fast jag har inte feber längre.
- Men, jag har fortfarande huvudvärk.
- För jag verkar ha fått öroninflammation.
- Så jag hör ingenting på ena örat. Alltså INGEN - FUCKING - TING.
- Därför kallar mamma mig för tant Amanda.
- Det tycker jag inte är så kul.
Så därför ska min kära (och mobbande) mor ringa sjukvårdsupplysningen innan vi kanske beger oss till akuten för att få pencillin eller liknande. Om jag inte drunknar i mitt eget snor innan dess, vill säga.
Rebecka sa förresten för någon dag sedan; "Jag känner ingen annan som råkar ut för lika mycket otur, som dig!".
Nä Rebecka, det gör faktiskt inte jag heller.
Tänkte ge er en liten uppdatering om min (snart kroniska) förkylning. Och jag gör det i punktform... bara för att jag kan.
- Ja, jag snorar i floder fortfarande.
- Och jag hostar upp slem nu för tiden.
- Fast jag har inte feber längre.
- Men, jag har fortfarande huvudvärk.
- För jag verkar ha fått öroninflammation.
- Så jag hör ingenting på ena örat. Alltså INGEN - FUCKING - TING.
- Därför kallar mamma mig för tant Amanda.
- Det tycker jag inte är så kul.
Så därför ska min kära (och mobbande) mor ringa sjukvårdsupplysningen innan vi kanske beger oss till akuten för att få pencillin eller liknande. Om jag inte drunknar i mitt eget snor innan dess, vill säga.
Rebecka sa förresten för någon dag sedan; "Jag känner ingen annan som råkar ut för lika mycket otur, som dig!".
Nä Rebecka, det gör faktiskt inte jag heller.
#71 Obsession
Modell: Självportätt
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Har ni nån gång sett tv-serien Heroes? Det hoppas jag, för den här bilden har nämligen lite likheter med en av seriens karaktärer, Maya, och hennes förmåga. I början trodde Maya att hon var besatt av en demon som framkallade dessa mörka krafter. Och vem vet... det kanske även jag är, i bild nr.71 - Obsession.
Tre frågor
1. Jo, jag har finslipat designen lite igen. (Ser ni inte så klicka F5). Det var nått som inte kändes riktigt rätt med den ljusgråa. Men nu känns det bättre.. lite mörkare, lite rockigare, lite mer Määndy-igare (Fan vilket tufft ord, ska lägga in det i ordlistan).
Men nu till frågan. Mörkare bakgrund + ny header - HISS ELLER DISS?
2. Varför finns det inga kängrus i Sverige?
3. Hur många gånger kan man snyta sig utan att hela hjärnan följer med ut på köpet? Vilket antal det än är så känns det som jag redan passerat det för länge sen...
Den som kan komma med några vettiga svar kan få en slickepinne. Nån gång. I framtiden. Då jag är rik. Och frisk!
Det vill säga - aldrig.
OVER AND OUT!
Men nu till frågan. Mörkare bakgrund + ny header - HISS ELLER DISS?
2. Varför finns det inga kängrus i Sverige?
3. Hur många gånger kan man snyta sig utan att hela hjärnan följer med ut på köpet? Vilket antal det än är så känns det som jag redan passerat det för länge sen...
Den som kan komma med några vettiga svar kan få en slickepinne. Nån gång. I framtiden. Då jag är rik. Och frisk!
Det vill säga - aldrig.
OVER AND OUT!
Ett brev till den allsmäktige
Hej Gud, Brahman, Zeus, Elvis, Chuck Norris eller vem det nu än är som styr över mitt öde.
Jag har funderat på en liten grej. Tycker du verkligen om mig?
För jag har fått en känsla av att vi inte direkt klickat så bra på sistone. Har jag gjort något dåligt? Eller kan det vara så att dina känslor för mig har svalnat lite grann?
Jag vill ju liksom inte klaga eller vara jobbig eller nått sånt där.. utan jag vill bara veta vad jag gjort för att förtjäna detta. Jag är liksom liiiiiite less på att alltid råka ut för allting. Att jag stukade foten (IGEN) - fine, jag fattar att jag borde skött min rehab bättre. Men liksom... what's up med att låta mig få en veckas supermegaförkylning med befarad öroninflammation på köpet, typ så fort stukningen läkt? Är detta ett tecken på att jag borde lägga fotbollsskorna på hyllan? Hoppas inte.
Men om du nu ska fortsätta tjura så kan du väl åtminstone göra mig frisk nog att åka och i alla fall titta på årets sista seriematch på lördag? Och när du ändå håller på så kan du ju låta oss vinna matchen, kicka ut SD ur regeringen, eliminera alla mina kommande (och existerande) finnar, höja studiebidragen och göra så att surströmming inte luktar lika vidrigt längre. Och tja... sen kan du väl fixa världsfred, bota cancer och allt det där andra också.
Hmm, jag tror det där var allt. Tack för att du lyssnade! Vi hörs då vi ses... och kom alltid ihåg;
You got to risk it to get the biscuit!
Med vänliga hälsningar;
Din kära voodoo-docka, försökskanin och undersåte Määndy.
Jag har funderat på en liten grej. Tycker du verkligen om mig?
För jag har fått en känsla av att vi inte direkt klickat så bra på sistone. Har jag gjort något dåligt? Eller kan det vara så att dina känslor för mig har svalnat lite grann?
Jag vill ju liksom inte klaga eller vara jobbig eller nått sånt där.. utan jag vill bara veta vad jag gjort för att förtjäna detta. Jag är liksom liiiiiite less på att alltid råka ut för allting. Att jag stukade foten (IGEN) - fine, jag fattar att jag borde skött min rehab bättre. Men liksom... what's up med att låta mig få en veckas supermegaförkylning med befarad öroninflammation på köpet, typ så fort stukningen läkt? Är detta ett tecken på att jag borde lägga fotbollsskorna på hyllan? Hoppas inte.
Men om du nu ska fortsätta tjura så kan du väl åtminstone göra mig frisk nog att åka och i alla fall titta på årets sista seriematch på lördag? Och när du ändå håller på så kan du ju låta oss vinna matchen, kicka ut SD ur regeringen, eliminera alla mina kommande (och existerande) finnar, höja studiebidragen och göra så att surströmming inte luktar lika vidrigt längre. Och tja... sen kan du väl fixa världsfred, bota cancer och allt det där andra också.
Hmm, jag tror det där var allt. Tack för att du lyssnade! Vi hörs då vi ses... och kom alltid ihåg;
You got to risk it to get the biscuit!
Med vänliga hälsningar;
Din kära voodoo-docka, försökskanin och undersåte Määndy.
För bland raderna finns det poesi
Har knåpat ihop lite Spotifypoesi åt er. Ser ni det? Prova själv vettja! Det är faktiskt inte så lätt att få det precis som man vill. Sen får ni gärna länka er lista här nedanför. Om ni orkar vill säga.
Och om ni känner för att lyssna på denna spelista kan ni göra det här.
Lingon Längtan
Den här jädrans förkylningen fortsätter hålla i sig. Febern var till och med ännu högre imorse. Typiskt.
Försöker nu bota bort allting med lite Lingon Längtan, ett av mina favorit teer, och sen hoppas jag på mirakel. Pallar verkligen inte med detta en dag till. Men mår jag som jag mår idag blir jag nog hemma imorgon också och för tillfället känner jag ingen förbättring, tyvärr. Åh, jag som verkligen vill bli frisk!!
Jag är verkligen supertätt i alla bihålor som existerar på min lilla kropp. Hör inte ett skvatt, kan knappt prata, hostar som en gammal gubbe på 98 år som rökt 34 cigaretter om dagen i hela sitt liv och min näsa rinner värre än Niagarafallen. Förkylningen passar också på att köra bergsprängrarsdisco innanför pannbenet på mig samtidigt som de återkommande kallsvettningarna bidrar till att mitt hår ser ut som en fet slickad katt på mitt huvud.
Oja, jag känner mig såååååååå attraktiv just nu...
Välkommen!
Som ni kanske ser så har jag redan tjuvstartat lite med att publicera några inlägg, men har bara varit för att jag flyttat över hela 100pic challenge från Fotoflicka till denna blogg. Allting är nu samlat på ett ända ställe, bra va?
I fyra dagar jobbade jag med designen till denna blogg. Blev det en hiss eller diss? Ett tag gick designarbetande nästan överstyr och jag började t.om. drömma om en massa HTML-koder. Bloggskadad, eller vaddå? Jag hade också tänkt vänta med att releasa bloggen men efter lite tjat (läs: mycket!!) från mina vänner så släpper jag den redan nu!
Och kanske det behövs... jag menar, för två veckor sen, stukade jag min gamla högerfot igen och just när jag börjar bli tillräckligt hel för att kunna träna igen så drabbas jag av feber och en dunderförkylning. Det måste ju bara tyda på bad karma för att jag slutat blogga? Right?
Men nu är jag äntligen tillbaka i bloggvärlden! Starkare än någonsin! Med en fantastisk blogg som kommer få er att både gråta en skvätt, skratta högt och sådär jättefult som bara ni kan, fundera över er existens och samtidigt mätta ert hungrande behov efter Määndy. För Määndy, ja det är jag och jag har nu kommit hit, to rock your world. HELL YEAH!
#100 Relaxation
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Se solen gå ner över åkrarna och känn hur höstmörkret smyger sig på dig.
Känner du lugnet precis som jag? I nr. 100 - Relaxation.
#76 Broken Pieces
Modell: Självportätt
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Men hur länge man än kämpar så spricker fasaden tillslut. Det där skalet du byggt upp faller itu och man kan äntligen se vem du egentligen är. Men kanske är det lika bra? Jag tror att vi alla nån gång måste få gå sönder litegrann. Bara för att sedan kunna ta oss upp igen. Starkare än någonsin.
Det här är bild nr.76 - Broken Pieces
#74 Are You Challenging Me?
Modell: Självportätt
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Inspirerad av en annan duktig fototjej provade jag på lite magi och andra heta grejer i Photoshop.. he..he... så detta blev resultatet till nr.74 - Are You Challenging Me?
#45 Illusion
Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikon 18-105mm VR
Men det kanske ändå bara är en inbillning, för vi kanske inte finns där. Ungefär som dessa hjärtan. De finns inte där förrän jag viftat fram dem, under lång slutartid. Vi kanske bara är som bild nr. 45 - Illusion
#19 Gray
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Den här bilden på min väldigt fina hemmagjorda tatuering (med en låttitel från världens bästa Bullet For My Valentine), var väldigt svår att placera in i en kategori. Det kändes som att alla kategorier redan var tagna. Men sedan såg jag den! Det var ju nästan uppenbart! Denna svartvita bild kunde ju självklart få vara nr. 19 - Gray
#89 Through the Fire
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Nej, vi vet att ni ljuger. Kärleken övervinner inte allt. För hur vi än gör, så står vi ändå där i slutet och brinner tillsammans.
Likt nr.89 - Through the Fire
#82 Can You Hear Me?
Modell: Självportätt
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Egentligen ett misslyckat foto med misslyckad fokusering vid en annan gammal fotografering, som efter lite redigering istället blev mer lyckad. Jag gillar att den! På något konstigt sätt. (Om man nu ens kan gilla en bild på sig själv....som dessutom är tagen av en själv...)
"Please hear me, The pain that I feel, Happiness was nowhere to be found."
Och med den avslutande fina låttexten av Soil, så blir detta nr.82 - Can You Hear Me?
#79 Starvation
Modell: Självportätt, eller vad man nu ska kalla det...
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Mitt i all Twilight-hysteri och hungrande efter vampyrer så började jag tänka på hur det skulle va att vara vampyr. Tänk er att hela tiden gå och känna den där hungern och törsten efter blod? Måste vara sjukt jobbigt! Inte konstigt att dom kan bli på "dåligt humör" ibland? Därför får deras hunger bli min hunger i bild nr.79 - Starvation.
#67 Playing the Melody
Modell: Sebastian Nebeaus
Kamera: Nikon D90
Objektiv: AF Nikkor 50mm f/1.8D
Om det är någon som kan det här med att improvisera musik på vilket instrument som helst så är det vår duktiga vän Sebastian! Här ser vi honom i högsta hugg skapa ny musik, såsom vi alltid hittar honom. Jag börjar nästan tro att när Sebbe tänker så tänker han genom musik. Det här blir i alla fall nr 67 - Playing the Melody.
#6 Break Away
Kamera: Sony Cybershot DSC-W180
Eftersom Metaltown inte tillåter systemkameror så togs denna bild med en vanlig kompakt kamera... tyvärr. Men jag tycker om bilden väldigt mycket ändå. För den släpper lös så många minnen och så många känslor, precis som stämningen under festivalen gjorde. Där kunde man verkligen slå sig ur sitt hårda skal och känna sig fri. Fi från allt som tynger en. Fri från verkligheten. Och man kunde istället bara låta hjärtat följa med i musikens melodier. Bara för det så blir denna bild nr.6 - Break Away.
#2 Love
Modell: Rebecka Sjöström & Oscar Häggström
Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikon 18-105mm VR
Åh, jag fullkomligt älskar den här bilden! Är så glad att jag lyckades fånga det här ögonblicket på två av mina finfina vänner som tillsammans blir ett finfint par! Bilden fick självklart bli nr 2 - Love.
#3 Light
Kamera: Sony Cybershot DSC-W180
Imorse (publicerat; 2010-05-13 i gammal blogg) letade sig solen in bakom springan i mina persienner och landade på min kudde (rätt i mitt öga för den delen också, men det behöver vi inte nämna). Det var en underbar dag ute och jag blev genast på gott humör. Tänk vad lite ljus i vardagen kan göra med en. Jag var bara tvungen att fånga det på bild nr 3. - Light.
#80 Words
Modell: Cecilia Vänman
Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikon 18-105mm VR
Jag älskar Cecilias rygg! Jag älskar hennes hår! Jag älskar hur hennes hår virvlar ner efter hennes underbara rygg! Jag älskar hela Cecilia! Såklart, vem gör inte? I alla fall så fick jag en väldigt stor lust att skriva ner en underbar låt på hennes underbara rygg. Låten heter Snuff och är gjord av Slipknot. Och den passar bra tycker jag, för det är fina ord.
Självklart blev de nr. 80 - Words.
#92 Allt That I Have
Modell: Cecilia Vänman
Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikon 18-105mm VR
"All that I have left is just a burning inkheart."
Åhja, som ni förstår så är detta nr.92 - All That I Have.
#18 Rainbow
Modell: Cecilia Vänman
Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikon 18-105mm VR
Det finns inte så mycket att kommentera till den här bilden egentligen. Mer än att världen skulle vara ganska ful utan alla dess färger! Så gissa var på listan den här bilden kommer platsa in? Ja precis, på plats nr.18 - Rainbow.
#26 Tears
Modell: Cecilia Vänman
Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikon 18-105mm VR
Min finfina vän Cecilia har under kvällen ställt upp som modell för mig inför detta projekt. Många bilder har fotats blandat med många skratt. När vi skulle fota detta tema så blev jag själv tårögd. Jag klarar inte av att se henne ledsen! Så oootroligt jobbigt var det! Tur att det bara var fejktårar då. ;) Men temat, det är verkligt och därför fick denna bild fick bli nr 26 - Tears.
#48 Childhood
Modell: Kusin Arvid
Kamera: Nikon D90
Objektiv: Nikon 18-105mm VR
Lagom till påsk blev min lilla kusin Arvid (snart 9 månader) utklädd till påskharen. Han blev söt som bara den, eller hur? Jag själv blev också sminkad till påskhare av min moster, vilket inte var någon vacker syn, så därför ska jag INTE publicera den, haha. Hur som helst så kan jag ibland önska att jag också var barn igen. Allting var så enkelt på den tiden! Ett skrubbsår på knäet var bland det värsta som kunde hända... typ.
Arvid kommer att få fin uppväxt. Det vet jag. Han har superfina föräldrar, superfina släktingar och såklart en superfin kusin, haha. Det är därför denna bild fick bli picture nr. 48 - Childhood.
100 picture challenge
(Sedan flytten från min gamla blogg så bestämde jag mig för att flytta över hela 100pic challenge och alla hitills tagna bilder, till denna blogg också. Alla bilder som är märkta med den gamla bloggens adress (dvs. aamaandaan.blogg.se/fotoflicka) kommer därifrån.)
Ni som aldrig hört talats om detta då? 100 picture challenge? Vad är det? Jo, det här är utmaning som många konstnärer, målare, fotografer, skulptörer och ester i allmänhet provar på. Det går ut på att skapa en bild som passar till varje ämne och på så sätt utveckla sin förmåga. Det är inte tillåtet att ta gamla bilder utan allting som visas ska vara nyproducerat.
Jag kommer att illustrera mina bilder genom kameran och redigering i Photoshop. Detta är ett perfekt sätt att utveckla min kreativitet och skaparförmåga. Något jag verkligen behöver! Nu kör vi!
LISTAN:
1. Introduction
2. Love
3. Light
4. Dark
5. Seeking Solace
6. Break Away
7. Heaven
8. Innocence
9. Drive
10. Breathe Again
11. Memory
12. Insanity
13. Misfortune
14. Smile
15. Silence
16. Questioning
17. Blood
18. Rainbow
19. Gray
20. Fortitude
21. Vacation
22. Mother Nature
23. Cat
24. No Time
25. Trouble Lurking
26. Tears
27. Foreign
28. Sorrow
29. Happiness
30. Under the Rain
31. Flowers
32. Night
33. Expectations
34. Stars
35. Hold My Hand
36. Precious Treasure
37. Eyes
38. Abandoned
39. Dreams
40. Rated
41. Teamwork
42. Standing Still
43. Dying
44. Two Roads
45. Illusion
46. Family
47. Creation
48. Childhood
49. Stripes
50. Breaking the Rules
51. Sport
52. Deep in Thought
53. Keeping a Secret
54. Tower
55. Waiting
56. Danger Ahead
57. Sacrifice
58. Kick in the Head
59. No Way Out
60. Rejection
61. Fairy Tale
62. Magic
63. Do Not Disturb
64. Multitasking
65. Horror
66. Traps
67. Playing the Melody
68. Hero
69. Annoyance
70. 67%
71. Obsession
72. Mischief Managed
73. I Can't
74. Are You Challenging Me?
75. Mirror
76. Broken Pieces
77. Test
78. Drink
79. Starvation
80. Words
81. Pen and Paper
82. Can You Hear Me?
83. Heal
84. Out Cold
85. Spiral
86. Seeing Red
87. Food
88. Pain
89. Through the Fire
90. Triangle
91. Drowning
92. All That I Have
93. Give Up
94. Last Hope
95. Advertisement
96. In the Storm
97. Safety First
98. Puzzle
99. Solitude
100. Relaxation
den där määndy
Amanda (även känd som Määndy). Född 1993. Umeå. Sverige.
Dagdrömmare, fotbollsfreak och metalfan. 174 cm lång med lite dreads och ögon utan definerbar ögonfärg.
Gillar sånna där saker såsom stjärnor, kreativitet, picknickar, balkonghäng, poesi, modiga människor, ljusslingor, sommarnätter, festivaler, longboards, musik, roadtrips, spontanitet och att balansera på trottoarkanter.
Samlar på ord, minnen och upplevelser och söker hela tiden nya äventyr. Du får mer än gärna hänga med!
