metaltown 2011 - dag tre
Tredje dagen blev det dags för Liseberg. Problemet med bortappad telefon kändes mindre besvärligt och humöret hos mig började trappas upp. Alla andra var redan i extas ju närmare nöjesparken vi kom.
Mest taggad var Veronica...
... eller ja, ärligt talat var hela högen väldigt taggade!
När det kommer till nervkittlande, snurriga, hemska, snabba, höga och virvlande åkattraktioner så var det bara jag, Cici och Elvira som verkligen vågade åka. Antar att vi var de enda som hade balls of steel eller något sådant. Hell yeah!
Fast sen fick jag Cici att åka Kållerado. Något som hon inte tyckte om eftersom man blev blöt. Och hon är ju katt och katter gillar ju inte vatten så det var väl ganska logiskt. Kolla bara på the angry face så förstår ni vad jag menar.
Jag och Robin åkte Sagoslottet, träffade porrmullvadar, blev borttrollade, såg när Törnrosa fick en stalker och skrek som bara den för att det gick så JÄKLA FORT!!!!!!! ....... NOT
"Alltså varför fick vi en stämpel på handen som inte en syns?" - "Det är för att dom ska se om vi är människor" - "Haha va?" - "Ja, stämpeln syns ju bara på aliens"
Slutligen lyckades Henrik övertala oss tre modiga brudar att åka AtmosFear med honom och hans syster, en. gång. till. Varför gick vi med på det??!! AtmosFear är Lisebergs senaste tillskott vilket är ett frittfall i 110 km/h från en höjd på 146 m ovanför vattnet. Och vi vågade åka den - två gånger! Det ni!
Sedan var vi var där tills sista åket och vandrade ut genom grindarna nöjda, glada och fnittriga. Lite efterhäng på Avenyn sent på kvällen och en nattbuss hem senare så slocknade vi i sängen. Bra dag hörni! Ni är bäst!!!!!
Mest taggad var Veronica...
... eller ja, ärligt talat var hela högen väldigt taggade!
När det kommer till nervkittlande, snurriga, hemska, snabba, höga och virvlande åkattraktioner så var det bara jag, Cici och Elvira som verkligen vågade åka. Antar att vi var de enda som hade balls of steel eller något sådant. Hell yeah!
Fast sen fick jag Cici att åka Kållerado. Något som hon inte tyckte om eftersom man blev blöt. Och hon är ju katt och katter gillar ju inte vatten så det var väl ganska logiskt. Kolla bara på the angry face så förstår ni vad jag menar.Jag och Robin åkte Sagoslottet, träffade porrmullvadar, blev borttrollade, såg när Törnrosa fick en stalker och skrek som bara den för att det gick så JÄKLA FORT!!!!!!! ....... NOT
"Alltså varför fick vi en stämpel på handen som inte en syns?" - "Det är för att dom ska se om vi är människor" - "Haha va?" - "Ja, stämpeln syns ju bara på aliens"
Slutligen lyckades Henrik övertala oss tre modiga brudar att åka AtmosFear med honom och hans syster, en. gång. till. Varför gick vi med på det??!! AtmosFear är Lisebergs senaste tillskott vilket är ett frittfall i 110 km/h från en höjd på 146 m ovanför vattnet. Och vi vågade åka den - två gånger! Det ni!
Sedan var vi var där tills sista åket och vandrade ut genom grindarna nöjda, glada och fnittriga. Lite efterhäng på Avenyn sent på kvällen och en nattbuss hem senare så slocknade vi i sängen. Bra dag hörni! Ni är bäst!!!!!
att sommarjobba i växeln
Det är flera hundra människor som passerar mitt öra varje dag. Men allt jag får höra är bara deras röster. Det är allt ifrån skrovliga, ljusa, gälla, bastanta eller grötiga. Men en sak ringer alla röster för. De ringer för att få hjälp (eller alternativt klaga haha).
Jag har ingen aning om hur personerna i andra änden av linjen ser ut, men ibland kan man nästan höra det på den där bastanta skrovliga mansrösten. Man kan nästan höra hur ansiktet skrynkar ihop sig till en liten prick av ilska, när dom inte svarar på avdelningen jag återkopplat honom till nästan arton gånger. Man kan nästan höra hur hon redan packat in alla barnen i bilen på väg till sommarstugan och i sista stund kommit på att hon måste ändra tidningsabonnemanget. Man kan nästan höra hur han skruvar sig i furustolen och får trycksvärta fulla handflatorna efter att ha bläddrat fram och tillbaka i tidningen på jakt efter sin annons. Man kan nästan smaka de salta tårarna på hon som ringer med gråten i halsen för att göra en dödsannons. Alla de där rösterna går förbi mitt öra. Allas problem svischar förbi mina trumhinnor. Men bara med några enkla knapptryck så kan jag skicka problemen vidare till någon annan - någon som sitter med lösningen.
Tänk om man kunde göra så i sitt eget liv? Liksom bara trycka på en knapp och skicka allt vidare.
Vem är det egentligen som jobbar i växeln för mitt liv? Jag vill ringa och klaga.
Jag har ingen aning om hur personerna i andra änden av linjen ser ut, men ibland kan man nästan höra det på den där bastanta skrovliga mansrösten. Man kan nästan höra hur ansiktet skrynkar ihop sig till en liten prick av ilska, när dom inte svarar på avdelningen jag återkopplat honom till nästan arton gånger. Man kan nästan höra hur hon redan packat in alla barnen i bilen på väg till sommarstugan och i sista stund kommit på att hon måste ändra tidningsabonnemanget. Man kan nästan höra hur han skruvar sig i furustolen och får trycksvärta fulla handflatorna efter att ha bläddrat fram och tillbaka i tidningen på jakt efter sin annons. Man kan nästan smaka de salta tårarna på hon som ringer med gråten i halsen för att göra en dödsannons. Alla de där rösterna går förbi mitt öra. Allas problem svischar förbi mina trumhinnor. Men bara med några enkla knapptryck så kan jag skicka problemen vidare till någon annan - någon som sitter med lösningen.
Tänk om man kunde göra så i sitt eget liv? Liksom bara trycka på en knapp och skicka allt vidare.
Vem är det egentligen som jobbar i växeln för mitt liv? Jag vill ringa och klaga.
metaltown 2011 - dag två
Att stiga upp på lördagen efter vår sena hemkomst kvällen innan var riktigt tungt. Kändes som att man var bakfull, utan att ha fått i sig en ynka droppe alkohol. Festivalfull, resefull eller ja.. kalla det va du vill. Vi var ganska slitna i alla fall.
Tillbaka på festivalområdet igen med regnkappor i högsta hugg för att skåda Arch Enemy. Den där slitna tröttheten från morgonen var som blottblåst och alla kände sig bara pigga och taggade inför kvällens äventyr.
En freakshow och lite öl tältshäng (med spartaner och metalfans) senare blev det dags för Bring Me The Horizion som inte spelade den låt jag så längtat efter att få höra. Istället sprang vi över till Black Stage och började köa inför nästa band.
(Bild 7 och 9 är Veronicas - se även att jag uppdaterat detta inlägg med hennes bilder)
Och det var där någonstans, mitt under början av Avenged Sevenfold, som min mobil försvann. Inga glada miner hos mig och därför inga fler bilder. Eller jo.. jag tog en bild på mig själv för att se hur mycket sminket hade runnit efter mina gråtattacker. Det var ingen vacker bild kan jag då säga.
Så vi åkte hem strax vid 22:00 och tog det bara lugnt på vandrarhemmet. Återhämtade oss, piggade upp humöret och åt fantasi-chips eftersom Veronica lovat mig chips mig jag fick inga :( :( :( Sedan var det bara att hoppa i säng igen för att ladda inför nästa dag - Liseberg!
Tillbaka på festivalområdet igen med regnkappor i högsta hugg för att skåda Arch Enemy. Den där slitna tröttheten från morgonen var som blottblåst och alla kände sig bara pigga och taggade inför kvällens äventyr.
En freakshow och lite öl tältshäng (med spartaner och metalfans) senare blev det dags för Bring Me The Horizion som inte spelade den låt jag så längtat efter att få höra. Istället sprang vi över till Black Stage och började köa inför nästa band.(Bild 7 och 9 är Veronicas - se även att jag uppdaterat detta inlägg med hennes bilder)
Och det var där någonstans, mitt under början av Avenged Sevenfold, som min mobil försvann. Inga glada miner hos mig och därför inga fler bilder. Eller jo.. jag tog en bild på mig själv för att se hur mycket sminket hade runnit efter mina gråtattacker. Det var ingen vacker bild kan jag då säga.
Så vi åkte hem strax vid 22:00 och tog det bara lugnt på vandrarhemmet. Återhämtade oss, piggade upp humöret och åt fantasi-chips eftersom Veronica lovat mig chips mig jag fick inga :( :( :( Sedan var det bara att hoppa i säng igen för att ladda inför nästa dag - Liseberg!
medan ni väntar på mina inlägg
Nu för tiden sommarjobbar jag mest i växeln, spelar fotbollsmatcher med bröstmuskelinflammation, lårkakor och näsblod, säger adjö till världens finaste Gaia, går promenader längs vattnet med brabrabra tjejer och pluggar körkortsteori så att huvudet värker. Det är full fart från morgon till kväll och jag får nästan för lite sömn men överlever ändå. Bloggen hamnar lite på sidan och det ser nästan ut som att jag gått under jorden. Men nu när hela grannskapet ändå åkt till Peace And Love och får se mina bästa 30 Seconds To Mars så vill jag nästan gräva ner mig ännu mer. Damn youuuu.
Men för alla er andra tappra (och kanske fattiga) människor som inte ska på P&L, så lovar jag er att inläggen är på väg! Ganska bra är dom också, innehållande mer Metaltown, de senaste fotbollsmatcherna samt lite vardagstankar. Håll ut och gå ut i solen så länge! Ni ser lite bleka ut.
Men för alla er andra tappra (och kanske fattiga) människor som inte ska på P&L, så lovar jag er att inläggen är på väg! Ganska bra är dom också, innehållande mer Metaltown, de senaste fotbollsmatcherna samt lite vardagstankar. Håll ut och gå ut i solen så länge! Ni ser lite bleka ut.
sista matchen för vårsäsongen
Omgång 11: Clemensnäs IF - Södra Ungdom 1-0
Sista matchen för våren spelades i Skellefteås egna Furunäs på en relativt långhårig gräsplan. Med endast 12 utespelare med oss så började vi ändå matchen med fint passningsspel. Det var Södra som hade det bäst trycket och det verkade nästan ett tag som om det bara skulle bli spel mot ett mål. Så blev det dock inte. Clemensnäs snabba forward fick plötsligt ett jätteläge, men vår fantastiska Jenny i mål gjorde världens räddning. Jag tror det var efter den situationen som det vände för resten av matchen blev ren kamp. Båda lagen skapade chanser och vi borde ha satt många av våra... men tyvärr blev det tvärtom. Suuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuurt. Jag som hade så djävulskt mycket vilja i mig!!! Men man kan inte vara ensam om att kämpa för vinsten. Man måste följas åt hela laget och denna gång hängde inte allt med.
Slutsummering av vårsäsongen så kan man ju säga att det här är den galnaste serien någonsin. Topplag kan plötsligt förlora mot bottenlag och jämna mittenlag kan vinna med två siffrigt mot varandra. Allt handlar om dagsformen och vilka spelare man har med sig ut på planen. Det är i alla fall vad jag lärt mig av de 3 åren i den här divisionen, haha.
tusen målchanser - ett mål
Omgång 10: Södra Ungdom - Nysätra IF 1-0
Mål: Viccan
Den här matchen skulle ha innehållt betydligt fler mål från vår sida. Vi skapade chanser på chanser på chanser med ribba, stolpe och frilägen men som vanligt i den här sporten ville aldrig bolljäkeln in. Idag var det endast Viccan som fick trycka in den efter ett starkt jobb på en helt ny posityion som innermittfältare. Nysätra hade väl nått läge då och då, men de tog Jossi i målet hand om. Vinst blev det i alla fall men synd bara att vi inte fick trycka in lite fler bollar!
metaltown 2011 - dag ett
Så bar det iväg! Fredagen den 17:e juni steg jag upp kl 03:45 eftersom planet från Umeå lyftte vid tio i sju. Vi var förväntansfulla, trötta men ack så taggade. Jag hade dock lite dödsångest vid start och landning haha... men annars var jag mest taggad jag också.
Vi anländer till Göteborg och möts av denna alla-ska-hämta-ut-sina-festivalband-på-SHOCK-exakt-samtidigt-kö och kände redan då vilket publiktryck kvällen skulle bjuda på!
Förresten! Mitt patronhalsband (där till höger) blev jinxat av Wille och fick inte tas med på planet. Haha, så jag blev tvungen att checka in det. Så himla onödigt...... Jag hade ju inte precis tänkt döda någon med det? (Eller?)
Vi anlände till festivalområdet efter en fet buffé och någon timmes köande. Nu var vi redo och väligt sugna på metaaaaaaaal. Raubtier, All That Remains, Khoma och SOAD var bara några av dem som bjöd oss på det under kvällen!
(Bild 2, 8 och 15 är Veronicas)
Tänk er att ca 25 000 pers ska åka hem samtidigt efter sista spelningen. Vad resulterar detta i? Jo juste - kaos! Festivalarrangörerna hade beställt 70 bussar men bussbolaget skickade lite mindre än 20 stycken. Efter nästan tre timmars köande fick vi åka festivalbuss hem och slockande på vandrarhemmet strax efter 04:00. Då hade jag varit vaken 24 timmar och en kvart. Gött!
Vi anländer till Göteborg och möts av denna alla-ska-hämta-ut-sina-festivalband-på-SHOCK-exakt-samtidigt-kö och kände redan då vilket publiktryck kvällen skulle bjuda på!
Förresten! Mitt patronhalsband (där till höger) blev jinxat av Wille och fick inte tas med på planet. Haha, så jag blev tvungen att checka in det. Så himla onödigt...... Jag hade ju inte precis tänkt döda någon med det? (Eller?)
Vi anlände till festivalområdet efter en fet buffé och någon timmes köande. Nu var vi redo och väligt sugna på metaaaaaaaal. Raubtier, All That Remains, Khoma och SOAD var bara några av dem som bjöd oss på det under kvällen!
(Bild 2, 8 och 15 är Veronicas)
Tänk er att ca 25 000 pers ska åka hem samtidigt efter sista spelningen. Vad resulterar detta i? Jo juste - kaos! Festivalarrangörerna hade beställt 70 bussar men bussbolaget skickade lite mindre än 20 stycken. Efter nästan tre timmars köande fick vi åka festivalbuss hem och slockande på vandrarhemmet strax efter 04:00. Då hade jag varit vaken 24 timmar och en kvart. Gött!
hjärtfel
Igår skrev jag i detta inlägg, om att jag fick en känning runt hjärtat, under matchen mot Spöland Vännäs. Jag skrev då att vi skulle vänta och se hur jag kände mig innan vi vidtog åtgärder.
Imorse vaknade jag upp med en stickande känsla i hela vänster arm och en obehagskänsla genom arm och bröstkorg, såsom om det vore bortdomnat och jag inte hade nån blodtillförsel. Efter samtal med sjukvårdsupplysningen bokades det tid på vårdcentralen. Jag var grymt grymt grymt nervös och rädd att jag lyckats få nån muskel kring hjärtat inflammerad eller något liknande.
Dock så visade det sig bara att jag drabbats av en bröstmuskelinflammation. Detta gör att nerver och muskelfästen kommer i kläm och på så sätt får man denna obehagskänsla i arm och bröstkorg och runt hjärtat. Ipren, vila (eller i alla fall inga hårda krockar i fotbollen) och ev. massage blir botemedlet. Inom två veckor borde inflammationen lagt sig.
Jag är så himla himla glad att det inte var hjärtat!!!! För det var verkligen obehagligt!
Imorse vaknade jag upp med en stickande känsla i hela vänster arm och en obehagskänsla genom arm och bröstkorg, såsom om det vore bortdomnat och jag inte hade nån blodtillförsel. Efter samtal med sjukvårdsupplysningen bokades det tid på vårdcentralen. Jag var grymt grymt grymt nervös och rädd att jag lyckats få nån muskel kring hjärtat inflammerad eller något liknande.
Dock så visade det sig bara att jag drabbats av en bröstmuskelinflammation. Detta gör att nerver och muskelfästen kommer i kläm och på så sätt får man denna obehagskänsla i arm och bröstkorg och runt hjärtat. Ipren, vila (eller i alla fall inga hårda krockar i fotbollen) och ev. massage blir botemedlet. Inom två veckor borde inflammationen lagt sig.
Jag är så himla himla glad att det inte var hjärtat!!!! För det var verkligen obehagligt!
match mot serieledarna
Omgång 9: Spöland Vännäs IF - Södra Ungdom 6-0
Eftersom jag var på Metaltown i helgen så missade jag omgång 8 och vår hemmamatch mot Sandvik. Laget klarade dock sig fenomenalt bra och vann med 5-0! Bra jobbat brudar!!
Men nu är jag tillbaka och det i matchen mot serieledarna. Idag när jag kollade statistiken visade det sig att Spöland Vännäs gjort 50 mål under sina 8 matcher medan mitt Södra Ungdom bara satt 17. Ikväll utökade Spöland Vännäs sin målstatistik.
Matchen började ändå jämnt. De fick nån farlig kontring i början, men annars så höll sig spelet mest på mittplan. Det var inte förrän efter 21 minuter som de lyckades få in sin första boll. 3-0 blev halvtids resultatet som enligt mig faktiskt inte var särskilt rättvist. I andra blev vi Södratjejer tröttare och tröttare och Spöland Vännäs tryckte på allt mer, men vi lyckades kämpa till slutsignalen. Det var allt vi kunde göra. 6-0 känns dock inte rättvis matchen. Alltså visst var dom bättre, det är ju därför dom leder serien - men de spelar lite tråkig fotboll och så många mål var dom inte värda denna kväll kan jag tycka. Men men... så kan det gå.
De sista fem minutrarna började jag känna något i hjärtat. Jag tänkte dock att jag skulle hålla ut - så jag sprang med handen intryckt nästan in i revbenen för att försöka ta bort smärtan. Det gick inte. Det har släppt litegrann nu när jag kommit hem - men vi ska avvakta och se. Kanske blir det ett besök på akuten ändå. Vi får se. Oroa er inte! Kram!
hemma
Vaknar upp i Göteborg en måndagsmorgon efter en helg som varit både makalös, obeskrivlig, fantastisk och omtumlande. Går tillsammans med världens bästa vänner nerför Avenyn och vi alla känner hur ångesten växer inför hemresan. Sommarjobb och en annan slags vardag väntar imorgon och om bara några timmar skulle vi vara tillbaka från vår drömresa.
Nu är jag hemma igen och med mig har jag miljarders minnen, foton, skratt och upplevelser. Det enda som inte följde med hem denna gång, var min iPhone4. Längst fram vid scenen till Avenged Sevenfold, under allt hoppande och sjungande, så försvann den ur min ficka. Antingen med hjälp av en hand eller nedknuffad i gruset av en armbåge. Jag har ingen aning. Det enda jag vet är att med rinnande mascara och ett ångestladdat inbördeskrig inom mig själv så är mina finaste, världens bästa lim och de kunde med sin magi laga allt det där som var trasigt inom mig den kvällen.
Helgen var bäst (- trots detta missöde) och jag kunde inte bett om ett bättre sällskap att uppleva Metaltown med. Bilder, mer lovord och beskrivningar om mina vänner och tiden i Göteborg kommer senare. För imorgon börjar mitt sommarjobb så då måste jag vara pigg! Godnatt med er!
Nu är jag hemma igen och med mig har jag miljarders minnen, foton, skratt och upplevelser. Det enda som inte följde med hem denna gång, var min iPhone4. Längst fram vid scenen till Avenged Sevenfold, under allt hoppande och sjungande, så försvann den ur min ficka. Antingen med hjälp av en hand eller nedknuffad i gruset av en armbåge. Jag har ingen aning. Det enda jag vet är att med rinnande mascara och ett ångestladdat inbördeskrig inom mig själv så är mina finaste, världens bästa lim och de kunde med sin magi laga allt det där som var trasigt inom mig den kvällen.
Helgen var bäst (- trots detta missöde) och jag kunde inte bett om ett bättre sällskap att uppleva Metaltown med. Bilder, mer lovord och beskrivningar om mina vänner och tiden i Göteborg kommer senare. För imorgon börjar mitt sommarjobb så då måste jag vara pigg! Godnatt med er!
snart är vi där igen
NU BÄR DET AV TILL GÖTEBORG OCH METALTOWN 2011!!!!!!!!!!!!
Så vi får höras på FB, mobilen eller först på måndag! Kram!
ett år kvar chalalalalaaa
(Linnea påpekade här hur gammal och liten jag var... ett år kvar chalala och allt det där)
Grattis till alla fina och glada studenter!!!!! Hoppas ni alla får en grym kväll! Det här är er dag, så ta vara på den! Det är bara att gå ut hårt.... och sen öka! ;) Själv så ska jag packa hela kvällen. Uppstigning imorgon 04:00 med avresa mot Göteborg och Metaltown. Throw up your rockfists! Nu kör vi!!!!
cykeltankar
Cyklar ensam hem från en träning med endast 4 + 3 målvakter närvarande. Trampar i takt till Sounds Of A Playground Fading och känner lite ångest för att även min lekplats nu börjar blekna. Imorgon tar halva bekantskapskresten studenten och flyger iväg mot vuxenlivet. De tar flera tusen steg mot sina mål i livet, medan jag själv står och trampar en grop på samma ställe. Drabbas av en rädsla för att tvingas ta framtidsbeslut, en rädsla för att hoppas och en rädsla för att en dag tvingas cykla hem från en träning med endast 1 + 0 målvakter närvarande.
Slaget om Midgård 2011
Midgårds roligaste dag (enligt mig) gick av stapeln idag på Dragonplan 1. Arena Kultur ställde upp med två gigantiska men superduktiga lag. Mitt röd/orangea lag åkte tyvärr ut i gruppspelet efter en orättvis förlust mot Musikproduktion (0-1) och en vinst mot Bild (3-1). Men vi var ett glatt gäng som hade sjukt roligt ändå (och jag stukade inte foten detta år jippiiee) !!!! Sedan blev vi en skrikande hejarklack åt det brun/vinröda Arenalaget som slog ut båda Naturklasserna och tog sig till final.
EN VÄLDIGT BRA DAG!!!!!!!!!!!
EN VÄLDIGT BRA DAG!!!!!!!!!!!
OCH ARENA KULTUR TOG HEM GULDET!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
sounds of a playground fading
Nu på onsdag den 15:e juni släpper In Flames sitt tionde studioalbum vid namn Sounds Of A Playground Fading. Och som jag längtat efter den dagen!!!!!!!!!!!!!!! Här har ni första singeln från plattan. En perfekt uppladdning inför helgens Metaltown!!!
DEN HÄR VECKAN KOMMER BLI SÅ HIMLAHIMLAHIMLA BRAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
lite parkhäng en fredag
årets första dopp
En varm och solig torsdag eftermiddag = en bra dag med bra tjejer!!
födelsedagspicknick
Idag fyller världens bästa Malin 20 år! Detta firade jag och några fotbollsbrudar i fredags med en överraskningspicknick och beachvolley, åt födelsedagsbarnet! Mycket mat, mycket, gott, mycket skratt och mycket mygg! Men fint var det i alla fall!
GRATTIS MALIN PÅ 20 ÅRSDAGEN!!!!!!!!!!!!!
ett hett möte
Omgång 7: Morön City BK - Södra Ungdom 0-2
Mål: Mathilda, Tonje
I ett över 30 graders varmt Skellefteå blev det igår dags för bortamatch mot Morön. Gräsplanen var ojämn, solen stod högt på himlen och värmen var rent ut sagt obeskrivlig. Det blev en kämparmatch från början till slutet - kanske mest psykiskt. Med mycket kamp och många lägen (bla livsfarliga hörnor) så tryckte vi in två bollar och den varmaste segern nånsin gick till oss! Skönt skönt skönt må jag då säga!!!
Med både en lårkaka, världens största blåmärke plus lite brännmärken så beger jag mig idag till nästa match och hjälper de yngre Södra-tjejerna mot förhoppningsvis ännu en vinst! Jo... jag tycker verkligen om fotboll förstår ni!
studentbalen 2011
Igår var jag och tittade på alla studenter som skulle gå på bal. Alla var så himlahimlahimla fina så jag drabbades av värsta ångesten inför nästa år och min egen bal, haha! Hur som helst så var det det var väldigt mycket åskådare där och det blev ganska svårt att få bra vinklar för att fota sina vänner. Det blev ännu svårare när nästan alla balklädda människor sprang på den röda mattan förbi kameran. Men här har ni i alla fall några snyggingar!
torsdagspicknick
mot framtiden
Sommaren rent utsagt exploderade rakt i mitt ansikte och jag har åter igen fått min årliga t-shirtbränna. Samtidigt som jag åker longboard med en glass i handen så tar jag fler stapplande och nervösa(!!!!!!) steg mot vuxenlivet. Snart är det skolavslutning, sommarlov, sommarjobb och framför allt Metaltown!!!!!!!! Bara 10 dagar kvar!!! Tror jag dördördördördördördör.
så jävla surt
Omgång 6: Flurkmarks IK - Södra Ungdom 2-1
Mål: Hanna.I
Åååååååååh. Vet knappt vad jag ska säga. Det känns bara så himla himla himla surt. Vi kämpade. Oja, det gjorde vi. Men när varken domaren eller den ojämna gräsplanen inte ville samarbeta och Flurkmark spelade ganska tråkig fotboll, så kan individuella misstag ställa till det hela. Ja.. resultatet ser ni ovan. Två fucking ett. Helvete.
Känner för att slakta någon. Bortamatch mot Morön City på lördag blir nog ett bra tillfälle...
en roadtrip till paradiset
Världens bästa Alin fyllde 19 år för några veckor sedan. Detta ville vi självklart fira med en liten överraskning! Så Fantastiska Femman tog med henne ut på en roadtrip mot okänd destination.
Till slut kom vi fram till Ö-vik och Paradisbadet. Varje gång vi passerat Paradisbadet på väg till cuper och dylikt, så har Alin suckat lite för sig själv och sagt att hon aldrig varit där. Därför tyckte vi att det var dags!
Och ni skulle sett Alins min när hon såg Paradiskylten och insåg vart vi skulle! Det var rent obeskrivligt!!!!!! Ungefär såhär tacksam och glad blev hon;
På hemvägen, under all falsksång till vår alldeles egna roadtripskiva så utbrister Linnea: "Alltså jag känner mig så jäkla lycklig just nu!!!" Och jag håller med. Lyckorus i högsta grad är något man får efter en fin dag med fina flickor, på en fantastiskt roadtrip!
Ni är bäst!!♥
en kväll i sparken
Tonje trixade, jag cruisade och Alin fotade. Lite så såg det ut när vi hängde i Sparken igår kväll. Glada och fnittriga, men trötta i benen sedan matchen, så gick vi genom staden på jakt efter äventyr. (Här har ni en liten film också). Bra kväll!!!
hängde inte riktigt med
Omgång 5: Södra Ungdom - Umedalen IF 0-3
Hmm, ja alltså egentligen finns det inte så mycket att säga om den här matchen. Umedalen var igår snäppet bättre och mer samspelta än oss. Ibland kändes det som om vi bara jobba en och en och inte som ett lag. Det var som att ett helt nytt lag hade stigit in på planen jämfört med hur det såg ut mot Mariehem och vi var knappt tvåa eller trea på bollarna... Men sånt händer. Nu är det bara att bita ihop och komma igen.
På måndag möter vi ännu ett duktigt lag, nämligen Flurkmark!
