vem vill gå på metalfest med mig?
Jag ser ett scenario framför mig i en mörk källare någonstans. Väggarna är täckta av konsertaffischer och bandflaggor och i taket hänger ljusslingor som fungerar som vår enda dova beslysning. Vi dansar, headbangar och skrålar till musiken som ingen annan än vi förstår oss på och dricker massvis med öl eller Jack Daniels Whiskey direkt ur flaskan. Vi hoppar från nedsuttna gamla soffor och turas om att crowdsurfa genom rummet. Vi låter grabbarna dra in sina elgitarrer och förstärkare så att de kan lira tunga gitarriff som vi hittar på låttexter till. Vi tjaffsar om vilken metalgenre som är bäst medan vi jämför våra fyllda festivalhandleder och skrattar högre än hela världen. Sen lämnar vi vår mörka källare för att efterfesta på en mysig balkong, sitta näranäranära under någon filt och prata om livet och universum ända tills solen går upp över hustaken.
Sökes: Hängivna metalfans som vill genomföra en sån här metalfest med mig!!!!!!!
en onsdagslista
I sommar tar jag studenten, åker på världsbästa Metaltown med min andra hälft och andra bra metalheads, sommarjobbar, åker på äventyr, tar vara på tiden och förhoppningsvis listar ut vad som ska hända med resten av mitt liv också.
Jag längtar till söndag då vi beger oss till London!!!!! Åsså In Flames, åsså Metaltown, åsså studenten, åsså sommaren åsså allt det där andra som gör att det spritter i kroppen!
Jag tycker det är fascinerande att livet kan gå från noll till hundra på bara ett enda andetag.
Folk brukar säga att jag har väldigt fina ögon.
Favoritaktivetet just nu är att dansa runt och sjunga i min lägenhet på morgonen, endast iklädd underkläder + ett klädesplagg till. Alltså t.ex linne + trosor eller byxor + bh, typ som Franky gör i Skins. Älskar att göra det när jag sminkar mig!! Vet ej varför egentligen, men det äger!! Prova!
Bästa maten är nog sushi eller mammas lasagne.
Jag snubblar för charmörer som säger/gör saker som får en att smälta, pojkar som kan vara sig själva, är finurliga och påhittiga och som får en att skratta tills tårarna rinner.
Jag är beroende av ÄVENTYR!!! Men just nu: mina kosshörlurar.
Mitt bästa ämne i skolan är nog svenska.
Jag önskar mindre snö och mer sol, att få vara skadefri denna säsong, att min ekonomi inte kraschar efter London, att vi får loss en ny lägenhet och sen skulle en vårförälskelse sitta väldigt fint.
Jag har ångest över allt som har med skolan och framtiden att göra.
Bästa band/artist just nu är återupptäckta Secret and Whisper.
Värsta stadiet i livet är när allt är ångestfyllt och hopplöst, och man inte kan göra någonting annat än att låta dina egna tankar äta upp dig, samtidigt som du är så skolstressad att du får mental kortslutning.
Jag tittar helst på Mr.Nobody eller Skins såklart!
I helgen ska jag äta god mat med familjen, packa och ÅKA TILL LONDON!!!!!!!! (HAR INTE RIKTIGT FATTAT DET ÄN SÅ DÄRFÖR SKRIVER JAG I CAPS!!!)
Kvällar tillbringar jag helst på spontana kvällsäventyr med mina vänner under ljusslingor eller stjärnhimlar, i bilen eller på cykeln, vid grillringen eller vid vattnet eller vart än vi känner för att åka, så länge vi bara är tillsammans.
Jag skulle behöva någon.
Säljes: AF Nikkor 50mm F/1.8D
I brist på cash och lite tankar om ett annat objektiv, så tänkte jag nu sälja min älskling AF Nikkor 50mm F/1.8D. Jag har varit extremt nöjd med detta prisvärda objektiv och tagit väl hand om det, så att det fortfarande är i nyskick. Detta är ett av Nikons mest sålda objektiv som ger fantastiskt skärpedjup och är värd varenda penning!! Det gör lite ont i hjärtat att jag ska sälja det, men jag måste, SÅ PASSA PÅ ALLIHOPA!
Köptes: Juli 2010
Ursprungspris: ca 1600kr
Kommer med: UV-filter och skyddslock
Säljer för: 1200 kr SÅLD!!!!!!!
Hör av er om ni (eller någon ni känner) är intresserade eller vill diskutera pris! :)
agnes grattiskort
Agnes har som tradition att göra grattiskort till mig på min födelsedag. I år toppade hon allt och framhävde verkligen mina bästa sidor genom att göra detta enastående kollage. Hahah alltså åh. Tack så mycket min kära wingman!
tonårshjärtan, fuldans & stroboskop
Om ungefär två veckor fyller jag 19 år. Det var alltså ungefär ett år sedan jag fick börja gå ut. Under detta år har jag samlat på mig lite mobilfilmer från både Five, Corona, Scharinska, diverse förfester, Trompe Le Monde, Halloween osv osv, som jag hade i åtanke att klippa ihop till något spexigt. Här har ni nu resultatet; Ett år fyllt av tonårshjärtan, fuldans och stroboskop, komprimerat till bara 4 minuter.
dreadsfrågor
Vart gjorde du dreadsen?
Jag gjorde dem i Luleå på grymma Killerqueen. På deras dörr står det lite kaxigt "Vi har öppet mellan vissa tider och i värsta fall inte" och när du går in möts du av en dösnyggt inredd lokal med råballa och sköna brudar som frisörer och stylister.
Hur är det gjorda?
Genom tupering och virkning.
Hur många är det?
Hela 17 st dreads. När jag först pratade med min frisör sa hon att vi skulle göra ca 6 stycken. När jag steg in i salongen och hon upptäckte hur mycket hår jag faktiskt hade så ändrade hon sig.
Är allt ditt vanliga hår? Det ser lite längre ut.
Nej allt är inte mitt vanliga hår. Det är mitt hår i grunden men utfyllt och lite förlängt med löshår.
Hur lång tid tog det?
Ca 2 h
Gjorde det ont?
Haha nä inte alls. Det kittlade lite i hårbotten på vissa ställen men annars så var det lugnt.
Vart fick du denna idé ifrån?
Agnes länkade en bild på denna snygga brud och vi diskuterade hur coolt det var med pärlorna hon hade i håret. "Men hur sitter dom fast???" började vi spekulera innan vi insåg att det faktiskt var dreads hon hade i underhåret. Eftersom jag under de veckorna var i ett JAGÄRLESSOCHVILLFÖRÄNDRAMITTHÅRTYPNUNUNUNU-tillstånd så bestämde jag mig för att prova att skaffa dreads.
Ska du också sätta i pärlor?
Jag har köpt hem lite pärlor som jag ska prova att smycka mina dreads med om någon vecka eller två, då de inte känns lika sköra längre.
Har du tänkt göra hela håret sen?
Nej. Eller man vet ju aldrig. Men jag tycker inte det blir så snyggt i hårbotten vid pannan, när man har dreads i hela håret. Genom att ha kvar mitt vanliga överhår, så får jag det bästa av två världar helt enkelt.
Har du slutat tvätta håret?
Hahah nej. Det är ju en myt att du aldrig kan tvätta ditt hår när du har dreads. Eller alltså det finns ju vissa som skaffar dreads på det naturliga sättet genom att bara sluta tvätta håret, men det tycker jag bara är äckligt och jag vill inte få en kaka i håret såsom Promoe. Blä.
Så jag tvättar mitt hår precis som vanligt. Skillnaden är att jag inte gnuggar schampoo i dreadsen lika ofta, utan låter de bara rinna igenom när jag sköljer ur mitt vanliga hår. Schampoonera dreadsen har jag fått instruktioner om att göra 1 gång i månaden.
Är det svårt att sköta?
Nej. Jag tvinnar dem lite varje dag och gnuggar in ett speciellt dreadvax i dem var 3-4 dag så att de ska hålla sig kompakta eftersom de är väldigt sköra nu i början och håret börjar spretar ganska lätt. Mamma har hjälpt mig några gånger att virka in en hårslinga som börjar spreta för mycket, men annars så är det väldigt enkelt att sköta. Man har ju i princip aldrig en dålig hårdag med dreads!
Kommer det inte börja lukta?
Nej, jag tvättar det ju. Om du inte tvättar det och bara låter alla schampoorester och produkter vara kvar, så kan det börja lukta/mögla och äckliga historier om kryp och insekter kan komma att besannas. Ifall det ändå skulle börja lukta finns det ett husmorsknep som handlar om att spraya en mentol-te-blandning i hårbotten. Då slutar det även klia i hårbotten och man luktar mint på köpet.
Hur länge kan du ha det såhär?
Så länge jag vill. Dreadsen brukar vara som finast efter ungefär 2 år.
Måste du raka av håret sen?
Nej det är också en myt. Med mycket balsam, hårinpackning, en stadig borste, en snäll vän och mycket tålamod så kan man reda ut håret. De som rakar av håret brukar antingen inte ha tillräckligt tålamod eller så har de ingen snäll vän.
Kan du spela fotboll i det?
Självklart! Jag sätter ju bara upp det. Skillnaden är att det är lite längre bara och att jag kan använda en av dreadsen till att sätta upp håret. Praktiskt att fixa en håruppsättning utan att behöva ha en snodd va?
Här var en liten sammanställning av några frågor och svar jag fått och givit under dessa två veckor i dreads. Alltså det finns ju mängder av olika sätt att göra dreads på, så det jag sagt i detta inlägg kanske inte stämmer in på alla, men detta är i alla fall vad jag fått veta angående min typ av dreads, baserad på min hårtyp.
Har ni någon mer fråga så passa på och var inte blyga. Jag bits inte.
typ nån lista
10 saker jag tycker om:
mitt nya dreadade hår
fotboll
roadtrips
balkonghäng
skivaffärer
sommarnätter
ljusslingor
Metaltown
tjocksockar
nattliga diskussioner
9 saker jag tycker mindre om:
kvällsångest
stukade fotleder
bli tagen förgivet
läxhögar man aldrig tar tag i
tomater
dålig framförhållning
att vara tredje hjulet
missförstånd
min egen avundsjuka
8 bloggar jag läser:
(förutom mina vänner och bekantas som jag stalkar då)
http://brutalweapons.se/
http://merlangtanankarlek.blogspot.com/
http://bomullsdrommar.blogspot.com/
http://acidyouth.blogg.se
http://dailydoseofimagery.blogg.se/
http://sgtsalt.blogg.se/
http://taktensompuls.blogg.se/
http://clarasklubbland.blogg.se/
7 saker jag vill göra i framtiden:
se 30 Seconds To Mars live
bo utomlands ett tag
lära mig spela gitarr på riktigt
bli kär
prova att surfa
starta en festival
hålla kvar kontakten med alla nuvarande vänner
6 favoritaktiviteter:
cykla genom stan under sommarnätter
ha tjejsnack
grilla mashmallows
skrikasjungadansahoppa i en konsertpublik
dingla med fötterna i vattnet från en brygga
göra en spontan picknick
5 saker jag är rädd för:
framtiden
snurrande fläktar i taket
att nån olycka ska ske inom familjen
bedömningar
att göra fel
4 ord som beskriver mig:
påhittig
ambitiös
omtänksam
osäker
3 saker jag ser fram emot:
London-resan
In Flames konserten
studenten
2 böcker jag tycker om:
Människoätande människor i Märsta av Aase Berg
Henrietta är min hemlighet av Maja Hjertzell
1 bra låt:
Clinic – Come Into Our Room
mitt halsband
Mitt råsnygga halsband är en symbol för The Echelon och 30 Seconds To Mars egna triad. Det är den äkta varan eftersom jag beställde den från deras egen merchandise i somras. Den fick alltså flyga över hela Atlanten och transporteras i 24 dagar, innan den kunde landa runt min hals. Sen dess har jag knappt tagit av mig det.
typ den bästa posten på hela tumblr
en bild på min handstil
jag har aldrig...
Jag har ALDRIG...
... krockat med någons bil (alltså när jag kört själv).
... rökt/snusat/knarkat osvosv.
... lyckats dansa snyggt. Ever.
... blivit utslängd från något uteställe. (Föga förvånade med tanke på all fuldans)
... brutit något ben i kroppen.
... gillat Paradise Hotel/Big Brother/nån-annan-sån-där-serie.
... sett Gudfadern-filmerna.
... varit sen med en inlämning i skolan.
... sett 30 Seconds To Mars live :(:(:(:(
... spytt efter hårt träningspass. (Vill dock prova pressa mig så jäkla hårt nån gång, thihi)
... blivit nöjd hur frisören stylat mitt hår direkt efter klippningen.
... varit utomlands utan mina föräldrar.
... haft tur i varken spel eller kärlek, så LOL på den som myntade det uttrycket att man har tur i nått av det.
... förstått det roliga med att köra Jag har aldrig-leken.
... missat ett flyg.
... varit på Peace and Love.
... sovit under bar himmel. (MEN JAG VILL. Vem är på?!)
... fått rött kort.
MEN istället så HAR jag..
... fått gult kort.
... badat med delfiner.
... haft tandställning i 4 år.
... kraschat/sladdat med moppen.
... tagit en springnota.
... haft rastaflätor.
... dragit ut 15 av mina18 mjölktänder hos tandläkaren. (De ville aldrig lossna!!)
... fastnat med min tandställning i en lurvig matta. (x2)
... faceplantat med longboarden.
... spikat Teknikåttan-provet med 15 rätt av 15 möjliga.
... sjungit solo (falskt) inför en hel kyrka under konfirmationen.
... dygnat i ca 29 timmar.
... sprayat graffiti.
... tappat bort min lägenhetsnyckel bara för att finna den fastknuten i en hårsnodd runt min egen handled.
... gjort ett sjukt snyggt nickmål.
... målat mitt egna kök tillsammans med min bästa vän.
... varit på Disneyland i Paris.
... nästan blivit uppäten av en anakonda.
... fått bilen inlåst i ett parkeringshus.
... börjat lära mig dricka kaffe.
mitt stjärntecken
Stjärntecken fascinerar mig, för ibland stämmer de in så jäkla bra. Jag tror dock inte på det här med the-ultimate-matchmaking mellan olika tecken, men jag tycker det är spännande att olika människor, i olika delar av världen kan bete sig snarlikt varandra bara för att de är födda under samma stjärntecken.
Jag tillhör i alla fall Fiskarna.
Pisces by coffinberry on DeviantArt
"Fisken är den romantiska, mjuka människan, förstående och medkännande till sin natur och ömmar för alla som har det svårt. En utvecklad känsla för rättvisa, liksom förmåga att leva sig in i sina medmänniskors livsbetingelser är kännetecknande. Den typiska Fisken är en god lyssnare, som har behov av att få finnas till för andra om livet ska kännas meningsfullt. Risken finns dock att Fisken tar på sig en martyrroll, blir för snäll och följsam och glömmer bort sina egna behov. Denna förmåga att fånga upp känslor så till den grad att dessa ibland upplevs som egna kan vara ett problem för människor födda i Fiskens tecken, och av den anledningen är det inte oviktigt vilken miljö de simmar i.
Neptunus är den härskande planeten, vilket skänker en konstnärlig ådra och ett rikt inre liv. Denna fantasifulla karaktär uttrycker sig gärna genom någon form av kreativ, skapande verksamhet. Fisken är oerhört känslosam, rörs lätt till tårar och ger inte sällan ett hjälplöst intryck. Därtill finns tendenser att oroa sig och ängslas, varför denna sårbara natur kan komma in i perioder av passivitet och förvirring. Vi finner många sökare i detta vattentecken. Fisken känner sig ofta vilsen och otrygg och har en benägenhet att vilja fly vardagen genom till exempel dagdrömmar, fantasier eller droger.
Flyktbeägenheten och tendensen att leva i en drömvärld resulterar stundtals i svårigheter med att skilja på fantasi och verklighet. Fisken kan därför ibland bli ledsen och besviken när hon tvingas möta verkligheten och upptäcka att den inte alltid stämmer överens med de vackra drömmarna och visionerna.
Den Fisk som får utlopp för sin omtänksamma, kreativa läggning finner sig vanligen bäst tillrätta. Vi återfinner många Fiskar inom sjukvården, liksom i olika konstnärskretsar. Fisken har med sin empati och flexibilitet en fenomenal förmåga att leva sig in i olika roller. Många av våra stora skådespelare, poeter, musiker och dansare är präglade av detta drömmande, emotionella vattentecken."
Jag tillhör i alla fall Fiskarna.
Pisces by coffinberry on DeviantArt
"Fisken är den romantiska, mjuka människan, förstående och medkännande till sin natur och ömmar för alla som har det svårt. En utvecklad känsla för rättvisa, liksom förmåga att leva sig in i sina medmänniskors livsbetingelser är kännetecknande. Den typiska Fisken är en god lyssnare, som har behov av att få finnas till för andra om livet ska kännas meningsfullt. Risken finns dock att Fisken tar på sig en martyrroll, blir för snäll och följsam och glömmer bort sina egna behov. Denna förmåga att fånga upp känslor så till den grad att dessa ibland upplevs som egna kan vara ett problem för människor födda i Fiskens tecken, och av den anledningen är det inte oviktigt vilken miljö de simmar i.
Neptunus är den härskande planeten, vilket skänker en konstnärlig ådra och ett rikt inre liv. Denna fantasifulla karaktär uttrycker sig gärna genom någon form av kreativ, skapande verksamhet. Fisken är oerhört känslosam, rörs lätt till tårar och ger inte sällan ett hjälplöst intryck. Därtill finns tendenser att oroa sig och ängslas, varför denna sårbara natur kan komma in i perioder av passivitet och förvirring. Vi finner många sökare i detta vattentecken. Fisken känner sig ofta vilsen och otrygg och har en benägenhet att vilja fly vardagen genom till exempel dagdrömmar, fantasier eller droger.
Flyktbeägenheten och tendensen att leva i en drömvärld resulterar stundtals i svårigheter med att skilja på fantasi och verklighet. Fisken kan därför ibland bli ledsen och besviken när hon tvingas möta verkligheten och upptäcka att den inte alltid stämmer överens med de vackra drömmarna och visionerna.
Den Fisk som får utlopp för sin omtänksamma, kreativa läggning finner sig vanligen bäst tillrätta. Vi återfinner många Fiskar inom sjukvården, liksom i olika konstnärskretsar. Fisken har med sin empati och flexibilitet en fenomenal förmåga att leva sig in i olika roller. Många av våra stora skådespelare, poeter, musiker och dansare är präglade av detta drömmande, emotionella vattentecken."
mina bra respektive dåliga egenskaper
Några bra egenskaper:
- Jag har hemskt bra fantasi. Detta gör att jag inte bara kan fly verkligheten genom dagdrömmar och kreativitet, utan det bidrar också till att jag kan utveckla empati och sympati så att jag lättare kan sätta mig in i andras situationer. Jag har väldigt lätt för att förstå människor.
- Snäll, brukar folk säga är mitt andra namn. För mig är det en självklarhet att hjälpa sina medmänniskor och jag värnar alltid om dem jag tycker om. Huvudsaken är att de mår bra. Hur jag själv mår kan vi ta hand om senare.
- Jag är väldigt ambitiös. Om jag har påbörjat någonting så går jag ofta in helhjärtat och slutför det hela på bästa sätt.
- Jag är relativt ordningsam och strukturerad. Eftersom jag har så himla mycket grejer och projekt på gång överallt samtidigt så har jag blivit ganska duktig på att planera. Det tycker i alla fall mina vänner. Själv tycker jag bara att jag är kaos hela tiden. I alla fall i mitt huvud, haha.
- Sen är jag oftast väldigt glad och social och blir ofta övertaggad på minsta lilla positiva grej som händer. (Hypertagg brukar jag kalla det). Att försöka tänka positivt i alla lägen är ofta något jag försöker sträva efter.
Några dåliga egenskaper:
- Jag har så himla lätt för att bli avundsjuk. Fyfan. Jag tror det är min värsta fiende. Den känslan äter upp mig innifrån och ut och gör mig mest bara självdestruktiv, bitter eller deppig. Blir oftast så arg på mig själv att jag vill ge mig en riktigt bitchslap, haha.
- Jag tar ofta på mig all skuld. Eftersom jag är väldigt ansvarsfull av mig, kan jag drabbas av väldiga ångestfyllda skuldkänslor när någonting har hänt, även om det inte ens är mitt fel eller någonting jag kunnat påverka. Det är bara sån jag är.
- Jag lider av gryyyym beslutsångest. Detta får mig att alltid tänka 1350489 gånger innan jag tar ett viktigt beslut. Ångesten jag får brottas med under tankeprocessen är inte lätt, men i slutändan brukar det ändå lösa sig på något sätt. Jag har blivit som en expert på att grubbla.
- Mitt humör kan snabbt skifta från glatt till irriterat. Typ som ett PMS-humör ni vet? Under mornarna är jag som känsligast att tippa över med humöret. Det kan räcka med ett enda litet ord från någon som får mina tankar att börja gro. Men vänta bara ut stormen, jag hittar oftast tillbaka till mitt glada jag, rätt snabbt igen.
- Jag är så himla rädd för att göra fel. Hela tiden. Gör hellre ingenting alls än att göra fel och på någotvis blir det också fel i slutändan. Önskar att jag var lite modigare i vissa situationer.
mina vänner
Jag hänger för de mesta i tre olika gäng/kretsar. Dessa tre grupper har alla fått spexiga namn så att jag lättare kan berätta vilka jag ska hänga med för t.ex. mamma och pappa. Det har nämligen blivit lite jobbigt att varje gång upprepa "Nu ska jag hänga med den och den och den och den och den och den...". Ja, ni fattar nog. Självklart har jag ju betydligt fler vänner utanför dessa grupper, men det här är liksom mina "standardgäng", haha. Okej, ska sluta babbla nu för jag tror ni fattar ändå. Här är dom i alla fall:
Bullmarks-gänget
Här hittar man många av mina äldsta och bästa vänner. Detta gäng fann jag när jag började högstadiet. Högstadiet var liksom vår tid. Det var inte bara på skolan som vi svetsades samman, utan varje helg umgicks vi i Bullmark. Oftast vid grillringen, eller hemma hos någon, eller i nån lekpark eller annan allmän plats. Vi var riktigt många där ett tag och rekryterade hela tiden fler medlemmar. Som flest kanske vi var uppemot 18-24 stycken? Buschbarnen, det var vi och vi sa att vi föralltid skulle hålla ihop. Och det var fan ett mirakel att vi lyckades hålla ut så länge.
Men livet knackade på, folk växer upp och går vidare. Nu för tiden har det stora gamla gänget blivit mer grupperat och vi träffas inte lika ofta alla tillsammans. Men när vi väl gör det så är det fan bäst, för vi har så jävla mycket fina minnen tillsammans. Jisses alltså.
Fotbollstjejerna (mer specifikt: Fantastiska Femman)
Mitt fotbollslag blir ju lite som ett gäng för mig. Vi träffas flera gånger i veckan och tränar, sliter, skrattar, svettas och kämpar tillsammans. Specifikt har jag fått mest connection med (vad pappa kallar) Fantastiska Femman. Vi fick det namnet för att vi alltid är de fem som brukar vara på träningarna.
Men precis som alltid så knackar livet på, folk växer upp, tar studenten och går vidare. En åkte till Uppsala för att plugga, en annan tillbaka till sin hemby i norr och en tredje jobbar för det mesta hela tiden. Men vi försöker sammanstråla så ofta vi kan i alla fall, och när vi väl lyckas brukar det bli lika fantastiskt roligt som alltid. Roadtrips, picknickar, middagar och mat i allmänhet är vår specialité.
The Crew
Mitt awesome gäng av klasskompisar jag hänger med på skolan och på fritiden. Namnet kom till genom att vi skapade en grupp på MSN. Tanken vid namnvalet på gruppen blev "Ja, det här är gänget. Gänget = The Crew" och så blev vi bara plötsligt The Crew. Logiskt. Vi kompletterar varandra väldigt bra tycker jag och humorn brukar ständigt spåra med en massa interna skämt och galenskaper. Äventyr och upptåg är vår grej medan att plugga och koncentrera sig brukar gå åt h-vete, men det är mest för att vi har frenetiskt roligt tillsammans bara.
På senare tid har vi växt ihop allt mer och det känns så himlahimla tråkigt att vi snart ska ta studenten. För jag har så himla roligt på skolan med detta gäng. Jag hoppas mer än allt i världen att vi denna gång inte låter livet knacka på och slita oss ifrån varandra när väl studenten kommer, utan tar med oss allt det här vi har och upptäcker resten av världen tillsammans. Ni vet alla våra helgalna idéer som vi pratat om? Är det inte dags att vi förverkligar dem? Det vill i alla fall jag.
Bullmarks-gänget
Här hittar man många av mina äldsta och bästa vänner. Detta gäng fann jag när jag började högstadiet. Högstadiet var liksom vår tid. Det var inte bara på skolan som vi svetsades samman, utan varje helg umgicks vi i Bullmark. Oftast vid grillringen, eller hemma hos någon, eller i nån lekpark eller annan allmän plats. Vi var riktigt många där ett tag och rekryterade hela tiden fler medlemmar. Som flest kanske vi var uppemot 18-24 stycken? Buschbarnen, det var vi och vi sa att vi föralltid skulle hålla ihop. Och det var fan ett mirakel att vi lyckades hålla ut så länge.
Men livet knackade på, folk växer upp och går vidare. Nu för tiden har det stora gamla gänget blivit mer grupperat och vi träffas inte lika ofta alla tillsammans. Men när vi väl gör det så är det fan bäst, för vi har så jävla mycket fina minnen tillsammans. Jisses alltså.
Fotbollstjejerna (mer specifikt: Fantastiska Femman)
Mitt fotbollslag blir ju lite som ett gäng för mig. Vi träffas flera gånger i veckan och tränar, sliter, skrattar, svettas och kämpar tillsammans. Specifikt har jag fått mest connection med (vad pappa kallar) Fantastiska Femman. Vi fick det namnet för att vi alltid är de fem som brukar vara på träningarna.
Men precis som alltid så knackar livet på, folk växer upp, tar studenten och går vidare. En åkte till Uppsala för att plugga, en annan tillbaka till sin hemby i norr och en tredje jobbar för det mesta hela tiden. Men vi försöker sammanstråla så ofta vi kan i alla fall, och när vi väl lyckas brukar det bli lika fantastiskt roligt som alltid. Roadtrips, picknickar, middagar och mat i allmänhet är vår specialité.
The Crew
Mitt awesome gäng av klasskompisar jag hänger med på skolan och på fritiden. Namnet kom till genom att vi skapade en grupp på MSN. Tanken vid namnvalet på gruppen blev "Ja, det här är gänget. Gänget = The Crew" och så blev vi bara plötsligt The Crew. Logiskt. Vi kompletterar varandra väldigt bra tycker jag och humorn brukar ständigt spåra med en massa interna skämt och galenskaper. Äventyr och upptåg är vår grej medan att plugga och koncentrera sig brukar gå åt h-vete, men det är mest för att vi har frenetiskt roligt tillsammans bara.
På senare tid har vi växt ihop allt mer och det känns så himlahimla tråkigt att vi snart ska ta studenten. För jag har så himla roligt på skolan med detta gäng. Jag hoppas mer än allt i världen att vi denna gång inte låter livet knacka på och slita oss ifrån varandra när väl studenten kommer, utan tar med oss allt det här vi har och upptäcker resten av världen tillsammans. Ni vet alla våra helgalna idéer som vi pratat om? Är det inte dags att vi förverkligar dem? Det vill i alla fall jag.
mina frisyrer genom tiderna
Okej, det här kommer troligtvis bli mitt fulaste inlägg NÅGONSIN.
Men som sagt... de vänner som följt med mig genom åren vet att jag bytt frisyrer ganska ofta. Jag har testat på de flesta färgkombinationer, olika typer av luggar och längder. Lockigt eller rakt, uppklippt eller platt som en fisk, stylat eller ostylat, ja det mesta som sagt. Här kommer ett urval av hur det sett ut genom de senaste åren. Åh, kommer så ångra detta inlägg. Men ja, varsågod, vi börjar någonstans under 2008....
Här ser ni en lite osäker men obrydd flicka som inte alls orkade bry sig om hår eller smink eller liknande. Pannlugg och lite uppklippt was the shiet, men det slutade ändå alltid med att jag satte upp håret, eftersom jag tyckte det blev lite roligare. Wow.. gud vad spexigt Amanda.. -_-'
Sen mina damer och herrar, så kom min lite "alternativa" period. Jag skaffade min ökända igelkottfrilla. I början (som på bilden ovan) var det fult som stryk eftersom kontrasterna mellan slingorna och resterande hår var så djävulskt stort. Varför kunde ingen av mina vänner bara säga att: "Ursäkta, Amanda men du ser förjävlig ut"? Det hade varit till stor hjälp.
Hur som haver. Ju mer jag lärde mig styla denna frisyr, desto snyggare blev den. (Mot julen, med diskretare slingor, så var den ändå snygg?! -->) Igelkottfrillan var dock inte så lätt att sköta. Det gick åt 1750913 ton hårgelé och 153 hårspraysburkar för att kunna hålla det spretigt hela dagen vill jag lova.
För att kunna hålla denna spretiga, korta och färglada frisyr vid liv så tvingades jag klippa mig rätt ofta. På så sätt kunde jag testa på många kombinationer. Pannlugg, snelugg, rödsvart, bruntröttblont, bruntblont osvosv. Det blev tills slut en ganska dyr frisyr att ha...
... så jag bestämde mig för att börja spara ut det. La mitt spretiga hår platt och usch vad fult det blev, men vad kunde jag göra? Hahaha åh, lillalilla Amanda.... varför återvände du till de där jobba sling-kontrasterna? Jaja, såhär fult såg det ut under sommaren 2009.
Efter mitt sommarlovsbesök på Öland hade mitt hår blivit riktigt riktigt solblekt, så när jag började ettan på Midgård var jag blond. Jag har aldrig varit så blond förut. Här hade håret blivit betydligt längre, men inte tillräckligt långt för att jag skulle våga låta mitt självfall vara kvar, så jag plattade mitt hår varenda eviga morgon.
Blondheten varade dock inte länge. Några månader senare var jag tillbaka som brunett. Den nya klassen fick en chock, eftersom de trodde att jag varit blond på riktigt. Jag ba: Lol. Nej.
Några månader senare var det dags för förändring igen. (Ack vilken velig människa jag är...) Det är något med vinterhalvåret som får mig att dra till drastiska åtgärder. Typ som att sätta lite färg i den mörka tillvaron. Pannlugg och knallrött uppklippt hår blev resultatet denna gång.
Hade en svartsvartsvartröd period med denna frisyr också.
Men som vanligt mot sommaren blir jag lat och orkar inte mixtra med frisyren längre. Så när jag tog bort tandställningen började jag spara ut mitt hår ännu mer och färgade håret närmare min naturliga hårfärg. Pannluggen drogs åt sidan och så började sparandet mot min snelugg, som (utan att jag tänkte på det då) bytte riktning.
När jag började tvåan såg jag ut ungefär såhär. Fortsatte att ständigt platta mitt hår trots att det blev så jäkla risigt och spretigt. Varierade med att köra på mittbena ibland.
Sen dess har egentligen inte så mycket hänt. Jag har sparat ut luggen och längderna. Bara fräschat upp det då och då.
Eller gett det lite variation med slingor och färgande av min gräsliga återkommande utväxt.
I somras började jag sluta platta mitt hår lika ofta. Dels för att det blev så slitet och dels för att mitt självfall började visa sig allt mer. Här hade jag mitt lockiga trollhår i Göteborg.
Det var ungefär så jag fick mitt lejonhår. Nu för tiden växer det mer på bredden än på längen verkar det som. Haha.
Och nu under dessa dagar ser jag ut ungefär såhär. Ända-ner-till-bröstet-långt, mörkt, lockigt, med tonande diskreta slingor, uppsatt eller utsläppt på olika sätt, för att få lite variation då och då. Som ni förmodligen märkt så tycks jag ju aldrig bli nöjd. Tankar om sidecut, dreads och kortkortkortklippt har också passerat min idébank, men nu är jag faktiskt glad att jag låtit mitt hår fått vila lite från all förändring. Eller vad tycker ni?
SNIPP SNAPP SNUT SÅ VAR DENNA HÅRRESANDE HISTORIA SLUT.
Men som sagt... de vänner som följt med mig genom åren vet att jag bytt frisyrer ganska ofta. Jag har testat på de flesta färgkombinationer, olika typer av luggar och längder. Lockigt eller rakt, uppklippt eller platt som en fisk, stylat eller ostylat, ja det mesta som sagt. Här kommer ett urval av hur det sett ut genom de senaste åren. Åh, kommer så ångra detta inlägg. Men ja, varsågod, vi börjar någonstans under 2008....
Här ser ni en lite osäker men obrydd flicka som inte alls orkade bry sig om hår eller smink eller liknande. Pannlugg och lite uppklippt was the shiet, men det slutade ändå alltid med att jag satte upp håret, eftersom jag tyckte det blev lite roligare. Wow.. gud vad spexigt Amanda.. -_-'
Sen mina damer och herrar, så kom min lite "alternativa" period. Jag skaffade min ökända igelkottfrilla. I början (som på bilden ovan) var det fult som stryk eftersom kontrasterna mellan slingorna och resterande hår var så djävulskt stort. Varför kunde ingen av mina vänner bara säga att: "Ursäkta, Amanda men du ser förjävlig ut"? Det hade varit till stor hjälp.
Hur som haver. Ju mer jag lärde mig styla denna frisyr, desto snyggare blev den. (Mot julen, med diskretare slingor, så var den ändå snygg?! -->) Igelkottfrillan var dock inte så lätt att sköta. Det gick åt 1750913 ton hårgelé och 153 hårspraysburkar för att kunna hålla det spretigt hela dagen vill jag lova.
För att kunna hålla denna spretiga, korta och färglada frisyr vid liv så tvingades jag klippa mig rätt ofta. På så sätt kunde jag testa på många kombinationer. Pannlugg, snelugg, rödsvart, bruntröttblont, bruntblont osvosv. Det blev tills slut en ganska dyr frisyr att ha...
... så jag bestämde mig för att börja spara ut det. La mitt spretiga hår platt och usch vad fult det blev, men vad kunde jag göra? Hahaha åh, lillalilla Amanda.... varför återvände du till de där jobba sling-kontrasterna? Jaja, såhär fult såg det ut under sommaren 2009.
Efter mitt sommarlovsbesök på Öland hade mitt hår blivit riktigt riktigt solblekt, så när jag började ettan på Midgård var jag blond. Jag har aldrig varit så blond förut. Här hade håret blivit betydligt längre, men inte tillräckligt långt för att jag skulle våga låta mitt självfall vara kvar, så jag plattade mitt hår varenda eviga morgon.
Blondheten varade dock inte länge. Några månader senare var jag tillbaka som brunett. Den nya klassen fick en chock, eftersom de trodde att jag varit blond på riktigt. Jag ba: Lol. Nej.
Några månader senare var det dags för förändring igen. (Ack vilken velig människa jag är...) Det är något med vinterhalvåret som får mig att dra till drastiska åtgärder. Typ som att sätta lite färg i den mörka tillvaron. Pannlugg och knallrött uppklippt hår blev resultatet denna gång.
Hade en svartsvartsvartröd period med denna frisyr också.
Men som vanligt mot sommaren blir jag lat och orkar inte mixtra med frisyren längre. Så när jag tog bort tandställningen började jag spara ut mitt hår ännu mer och färgade håret närmare min naturliga hårfärg. Pannluggen drogs åt sidan och så började sparandet mot min snelugg, som (utan att jag tänkte på det då) bytte riktning.
När jag började tvåan såg jag ut ungefär såhär. Fortsatte att ständigt platta mitt hår trots att det blev så jäkla risigt och spretigt. Varierade med att köra på mittbena ibland.
Sen dess har egentligen inte så mycket hänt. Jag har sparat ut luggen och längderna. Bara fräschat upp det då och då.
Eller gett det lite variation med slingor och färgande av min gräsliga återkommande utväxt.
I somras började jag sluta platta mitt hår lika ofta. Dels för att det blev så slitet och dels för att mitt självfall började visa sig allt mer. Här hade jag mitt lockiga trollhår i Göteborg.
Det var ungefär så jag fick mitt lejonhår. Nu för tiden växer det mer på bredden än på längen verkar det som. Haha.
Och nu under dessa dagar ser jag ut ungefär såhär. Ända-ner-till-bröstet-långt, mörkt, lockigt, med tonande diskreta slingor, uppsatt eller utsläppt på olika sätt, för att få lite variation då och då. Som ni förmodligen märkt så tycks jag ju aldrig bli nöjd. Tankar om sidecut, dreads och kortkortkortklippt har också passerat min idébank, men nu är jag faktiskt glad att jag låtit mitt hår fått vila lite från all förändring. Eller vad tycker ni?
SNIPP SNAPP SNUT SÅ VAR DENNA HÅRRESANDE HISTORIA SLUT.
vad som finns på mina väggar i lägenheten
Alla engångskamerabilder från Metaltown 2011.
Ett smyckesträd med både hårband, snoddar, halsband, armband och en fluga när man vill vara lite snitsig.
En klocka. Som tickar jättehögt och förvirrar folk för att den har en fjäril istället för en etta.
Ett Määndy-kollage med lite pepp och personligt budskap.
Och lite fejk-polaroidbilder med bilder från högstadietiden - början av ettan. Bra bilder att ha i köket för då kan man äta frukost och minnas tillbaka. Och sånt är ju trevligt.
just a shell of what I dream
Mina drömmar
Jag är en dagdrömmare. Det kan jag inte förneka. Fantasin är en av mina bästa egenskaper och jag använder den ofta för att skapa min egna lilla värld med händelser och önskningar. De är självklart genomförbara i teorin, men jag tycks inte ha självförtroende att se mig genomföra det i praktiken. Därför förblir de just bara drömmar.
De som känner mig väl, vet att jag har grym beslutsångest när det kommer till att välja. Jag fullständigt hatar det och våndas jämt i ångesten inför ett val. Därför är det så jobbigt att jag har så många olika drömmar och ambitioner. Ska jag bli det där? Ska jag göra det där? Kan vi inte bara åka dit? Jag ändrar mig stup i kvarten om vart jag vill komma här i världen, vad jag vill se och vad jag vill uppnå och det känns lite som att jag får kortslutning i hjärnan.
Framtiden känns så oklar och läskig. Ena dagen känns DJ-yrket som mitt kall, andra dagen som grafisk designer, tredje dagen som regissör osv osv. Just nu är jag inne på att vilja bli projektledare. Men imorgon lär jag väl vilja bli vampyr.
kärlek är för dom, dom som har tur
Hur man vinner mitt hjärta
Egentligen finns det inget facit i denna kategori. Jag har inte lätt att falla för någon (men när jag väl faller så faller jag hårt). När jag finner någon jag tycker verka intressant så blir jag mest bara nyfiken! Aldrig så där stormförälskad och upp-över-öronen kär som vissa kan beskriva det. Nä, jag får istället bara ett ordentligt sug av att lära känna personen. Sedan kan det gå pang, krasch, bom och så är det plötsligt bara denna person jag tänker på. Men det händer som sagt väldigt sällan.
Mitt hjärta kan man vinna genom charm, att sprida glädje och genom att få mig att skratta. En person som kan grubbla och diskutera med mig och ligga vaken om nätterna för att drömma sig bort i universum. Någon som är lika peppad och ambitiös som jag att hitta på och genomföra saker. Någon som vågar kämpa och som kan peppa och stötta när allting går i motvind. En människa som är ärlig och bra på att lyssna och bara är helt enkelt äkta. Någon som kan vara sig själv i alla lägen. Och om denna människa dessutom har ett leende som man smälter av, då har man mig där platt på fall.
maybe your mind is playing tricks
Det här är jag rädd för
Egentligen har jag ingen "klassisk" fobi för någonting. Skräckfilmer är mest bara fascinerande och visst kan mörker, övergivna hus, spindlar och ormar vara obehagliga, men det är inte så att jag är livrädd för dem. Dessvärre gillar jag inte hissar, alldeles för djupt och mörkt vatten, och jag hatar verkligen snurrande fläktar i taket! Där har ni väl en stor rädsla; att fläkten ska ramla ner och kapa huvudet av mig. Jag går ofta en omväg runt själva fläkten som en extra säkerhetsåtgärd, haha.
Annars är jag orolig för att bli helt ensam eller att någon av mina närmsta ska dö för tidigt, aldrig veta vad jag vill göra av mitt liv och liksom fastna, slita av korsbandet eller få någon annan skada som gör att jag inte kan träna längre, vara med om nån olycka som gör att jag tappar minnet, köra på något större djur och totalkvadda bilen m.m.
